Tibetansk himmelsbegravning är en av världens mest fascinerande och samtidigt mest missförstådda begravningstraditioner. Inte för att den är exotisk, utan för att den bygger på en helt annan syn på kroppen, döden och livets kretslopp än den västerländska. En tibetansk himmelsbegravning, på tibetanska jhator (”att ge allmosor till fåglarna”), är en traditionell begravningsrit inom tibetansk…
När jag promenerade förbi den lilla båthamnen här på orten, såg jag ett äldre par lägga i sin båt efter vintervilan. Det var en söt liten segelbåt och det fick mig att tänka på de stora eleganta fartygen bakåt i historien som korsade haven för både handel, utforskning och krig.
Under 1500-1800-talet när en sjöman tog farväl av sin familj innan avseglingen, visste de alla att det kunde vara sista gången de sågs i livet. Missgynnsamt väder, skador, olyckor och sjukdomar var en del av livet till havs och kom alla med risken av dödlig utgång.
Trots riskerna hade det öppna havet en nästan magisk dragning. Det var inte bara en arbetsplats, det var ett andra hem.
För den som miste livet ute till havs, kunde det också bli deras grav.
I det här inlägget kan du läsa mer om vad som hände efter ett dödsfall ombord under segelfartygens tid.
Att dela sitt liv med ett husdjur ger tusentals fantastiska dagar och en av de absolut värsta dagarna i ens liv när man tvingas säga farväl.
När det älskade djuret har vandrat över Regnbågsbron är det dags för kroppen att läggas till sista vilan med en jordbegravning eller kremering.
I det här inlägget hittar du svar på de där frågorna som de flesta djurälskare inte vill tänka på innan de måste ta ett beslut om hur djurets kropp ska tas om hand.
Blommor har en självklar plats när vi firar livets början och dess milstolpar, men också när vi samlas för att ta farväl.
I det här inlägget kan du läsa om vad de vanligaste blommorna vid en begravning symboliserar.
Kremering blev lagligt i Sverige 1888 men det dröjde fram till mitten av 1900-talet innan det hade blivit en accepterad norm, likt kistbegravning. Därefter har det ökat stadigt i popularitet, främst i städerna men också ute på landsbygden.
Under 1990-talet valde cirka 60% av svenskarna att kremeras, nu under 2020-talet ligger siffran på cirka 83-86%.
Så varför har kremering blivit det givna valet för så många?
Oroa dig inte, det här inlägget kommer inte att försöka vara en djupgående redogörelse för komplexa filosofier och abstrakta livsåskådningar. Det sökandet lämnar jag till dig, om det är vad du vill göra.
Däremot hoppas jag att det jag tar upp kan plantera ett litet frö i ditt eget sinne som du kan sitta med en stund.
Så, konceptet evigt liv. Är det något du skulle vilja ha om det var möjligt?
Skulle ditt svar bli annorlunda om du dessutom var odödlig?
Jag läser sällan poesi, men ibland snubblar man över en text som karvar ut en egen plats i hjärtat. Andrea Gibsons dikt When Death Came To Visit är en av dem.
En gravplats är mer än en gräsplätt på en kyrkogård.
Den är ett minne, en livshistoria och ibland en av få fysiska platser där relationen till någon som inte längre lever fortfarande får ta plats i vardagen.
För vissa är det självklart att pyssla om graven. För andra känns det osäkert, vad behöver man egentligen göra?
Hur tar man hand om en gravsten utan att skada den? Måste man ens göra något alls?
I det här inlägget samlar jag enkla råd och tips kring hur du kan ta hand om en gravplats, oavsett om du vill skapa en vacker viloplats, bevara gravvården för framtiden eller bara hitta ett lugnt ögonblick att stanna upp i.
Glad Påsk!
Som så ofta vid högtider hoppas jag att du får tillfälle att bara… andas.
Slå dig ner med ett glas eller en kopp med något gott att dricka, ensam eller i sällskap och låt kreativiteten flöda!
Jag har satt ihop ett par målarbokssidor att färglägga eller dekorera.
I dagens moderna samhälle, där det mesta har en logisk förklaring, bär kyrkogårdar fortfarande på en nästan magisk, smått övernaturlig aura.
Kanske är det något du gör – eller inte gör – på ren instinkt, som om det är något vi fått med oss i vårt arv och inte behövt lära oss är rätt eller fel.
När jag besökte “min” kyrkogård häromdagen kom jag att tänka på de oskrivna regler de flesta av oss lydigt följer på en sådan plats, fast vi egentligen vet att det inte skulle få några negativa följder om vi skulle bryta mot dem.
…men varför chansa och riskera att stöta sig med någon som eventuellt har all tid i världen?
