I dagens moderna samhälle, där det mesta har en logisk förklaring, bär kyrkogårdar fortfarande på en nästan magisk, smått övernaturlig aura.
Kanske är det något du gör – eller inte gör – på ren instinkt, som om det är något vi fått med oss i vårt arv och inte behövt lära oss är rätt eller fel.
När jag besökte “min” kyrkogård häromdagen kom jag att tänka på de oskrivna regler de flesta av oss lydigt följer på en sådan plats, fast vi egentligen vet att det inte skulle få några negativa följder om vi skulle bryta mot dem.
…men varför chansa och riskera att stöta sig med någon som eventuellt har all tid i världen?
