Glad PĂ„sk!
Som sÄ ofta vid högtider hoppas jag att du fÄr tillfÀlle att bara⊠andas.
SlÄ dig ner med ett glas eller en kopp med nÄgot gott att dricka, ensam eller i sÀllskap och lÄt kreativiteten flöda!
Jag har satt ihop ett par mÄlarbokssidor att fÀrglÀgga eller dekorera.
(Skapat av mig i Adobe Illustrator, ingen AI slop hÀr inte!)
Det finns bÄde klassiskt pÄskiga motiv och motiv med mer Coffinfolk-kÀnsla.
SÀg till om du vill ha tunnare eller tjockare linjer eller sidor med flera av samma motiv, sÄ fixar jag det!
Klassisk pÄsk:
Coffinfolk pÄsk:
Vill du skapa fritt? HĂ€r finns blanka motiv:
Ănskar dig en riktigt fin PĂ„skhelg!
Jag ska passa pĂ„ att fĂ€rglĂ€gga lite jag ocksĂ„. đ
Vad skulle du vilja hitta i ditt pÄskÀgg?
Novell med Quinley & Herrow
Vilka Àr Quinley och Herrow?
I Coffinfolk CafĂ©âs fristĂ„ende noveller fĂ„r du följa tvĂ„ minst sagt ovĂ€ntade vĂ€nner:
Quinley â Coffinfolkâs cafĂ©vĂ€rd. En ung kvinna som Ă€lskar livet lika mycket som hon Ă€lskar att utforska dödens kulturarv och att dela rĂ„d, information och insikter som kan hjĂ€lpa mĂ€nniskor â vare sig de stĂ„r inför sitt eget möte med Döden eller befinner sig i sorg.
Herrow â Döden i egen hög person. Han kanske ser skrĂ€mmande ut i sin kĂ„pa, men bakom benranglet finns en vĂ€nlig sjĂ€l som gĂ€rna samtalar över en kopp kaffe och delar med sig av erfarenheter frĂ„n tidens alla hörn.
Du hittar en lĂ€ngre introduktion + en novell om deras första möte HĂR
âKreativitet, nyfikenhet och sötsugâ
BerÀttad av Quinley
För sÀkert femte gÄngen gick jag in bakom kassadisken pÄ caféet och gav Herrow en frÄgande blick. Utan att titta upp frÄn sin mÄlarbokssida svarade han med ett skratt:
âIskallt. VĂ€rm upp dig med en kopp kaffe om du tĂ€nker stanna dĂ€r borta.â
âJag vill inte ha kaffe, jag vill ha min choklad!â Det var nĂ€ra att jag stampade i golvet som en frustrerad treĂ„ring. Jag visste att det hade varit ett misstag att lĂ„ta Liemannen gömma mitt pĂ„skĂ€gg.
GÀsterna hade haft det mycket lÀttare. I ett par stora korgar lÄg högar med fÀrggranna pÄskÀgg som vi fyllt med ett vÀrmeljus i en mjuk pastellfÀrg, smÄ pÄsar med kaffe och te, ett par chokladpraliner, en kupong för en gratis muffins och en lapp med en tankevÀckande frÄga som givetvis handlade om vÄr relation till döden.
Just nu hade mitt godissug ett par vÀl valda ord för min egen relation med Döden.
NÀr jag passerade soffan dÀr han satt fick jag ledtrÄden:
âVarmare.â Det fick mig att stanna upp. Jag gick nĂ€rmare. âĂnnu varmare.â
âHerrow, jag svĂ€r, om du sitter pĂ„ mitt Ă€ggââ
Liemannen reste pÄ sig och gestikulerade mot den tomma soffan. Inget Àgg.
Ett par gÀster klev in genom dörren och kikade nyfiket pÄ Herrows pyssel.
âVarsĂ„goda, mina damer. Ge dagen lite extra fĂ€rg.â Han plockade upp ett par pappersark och en burk med fĂ€rgpennor och följde kvinnorna till ett ledigt bord. Medan han gick ropade han över axeln:
âNu blev det kallare igen!â
Jag satte hÀnderna i sidorna och snörpte pÄ munnen. Du Àr allt en listig en, Herr Lieman.
NÀr han kom tillbaka till mig lutade han pÄ huvudet pÄ det dÀr sÀttet som nÀstan fick det att se ut som att han hade ett lurigt leende pÄ sina icke-existerande lÀppar.
âJag vet var du har gömt det.â Jag höjde ena ögonbrynet. âPĂ„ ett stĂ€lle dĂ€r bara jag skulle komma pĂ„ tanken att leta.â Herrow lutade huvudet Ă„t andra hĂ„llet.
âPĂ„ sĂ„ vis? Det lĂ„ter som ett passande gömstĂ€lle.â
Jag nickade och och stack in handen innanför hans kÄpa. Försiktigt kÀnde jag mig fram lÀngs den nedersta bÄgen av hans revben och vidare upp i hans tomma bröstkorg. Mina fingrar skrapade mot nÄgot plastigt.
âA-ha!â Jag lirkade loss mitt fynd och drog tillbaka min hand.
NÀr jag tittade ner pÄ vad jag höll i sÄ var det inte ett vanligt pÄskÀgg, det var hjÀrtformat i en glittrande grön fÀrg och proppfullt med choklad. Jag sÄg upp pÄ Herrow med ett leende som gnistrade ikapp med mitt Àgg.
âHaha, jag tyckte din orĂ€dda nyfikenhet för en gĂ„ngs skull skulle belönas med annat Ă€n bara kunskap och nya insikter. Glad PĂ„sk Quinley.â Liemannen klappade mig pĂ„ huvudet och slog sig ner pĂ„ sin plats igen.
Resten av eftermiddagen satt jag, Herrow och gÀsterna tillsammans och mÄlade, pratade och Ät godis. En perfekt balans mellan fÀrggrant skapande och samtal om det oundvikliga ödet för allt levande. Jag la mÀrke till att Herrows teckningar var ett par av de mest fÀrgstarka och ptja, de mest levande.