Blommor har en självklar plats när vi firar livets början och dess milstolpar, men också när vi samlas för att ta farväl.
I det här inlägget kan du läsa om vad de vanligaste blommorna vid en begravning symboliserar.
Det vildvuxna blomsterspråket
Det var under den viktorianska eran som intresset för blomsterspråket verkligen blommade upp i Europa. Men, som så ofta när något blir trendigt, så trycktes det fler och fler böcker i ämnet och med tiden började deras tolkning av vad blommans sort, färg och antal faktiskt betydde att spreta mer och mer.
Beroende på var du läser kan alltså symboliken skifta något, eller betyda vitt skilda saker.
Ta inte det du läser som ristat i sten, se det mer som något som kan göra den blomma du redan valt ännu mer betydelsefull för dig och den du saknar eller en mjuk handledning när valmöjligheterna blir för överväldigande.
De vanligaste begravningsblommorna
Här hittar du några av de blommor som oftast syns vid begravningar och de betydelser människor genom tiderna har gett dem.
Att de är vanliga betyder inte att de är de enda rätta.
Men om du känner dig väldigt rådvill kan det vara ett tryggt urval att utgå ifrån.
Ros
Vi börjar med klassikernas klassiker.
Den röda rosen har länge symboliserat evig kärlek.
I begravningssammanhang kan en ros med en mörkare röd färg symbolisera saknaden man känner för den avlidne.
Denna symboliska blomma finns i många färger med egna betydelser;
Rosa – kärlek och uppskattning, med en mindre romantisk ton.
Gul – vänskap, glädje och energi.
Vit – ungdom och oskuldsfullhet.
Lilja
Speciellt de vita liljorna har en så stark koppling till sorg och begravning att det tog lång tid innan de började accepteras som mer vardaglig inredning i hemmet.
Den vita liljan symboliserar renhet och den återuppståndna själen. Den kan också vara ett uttryck för sympati gentemot den avlidnes närmast sörjande.
I det viktorianska blomsterspråket kopplades den ofta till “tidig död” eller “ung död” och var ett vanligt inslag vid begravning och sorg efter ett förlorat barn. En symbolik som lever vidare än idag.
Nejlika
Nejlikor är härdiga snittblommor som håller sig vackra under hela begravningsceremonin, vilket kan ge en känsla av att blomman bär lite av stundens tyngd åt de som sörjer.
Blomman har också en lång tradition inom sorg och begravning, där den liksom rosen, har lite olika betydelser beroende på färg:
Röd – beundran.
Rosa – minnet av den avlidna.
Vit – oskyldig kärlek.
Krysantemum
En blomma som kopplas till död, sorg och begravning i många kulturer runt om i världen.
I delar av Europa och Asien är krysantemum nästan helt förknippad med död och minne.
Denna höstblomma symboliserar både deltagande i sorgen och saknaden efter den avlidne. Den är också en populär blomma att ge bort för att visa uppskattning till en kär vän, vilket lämpar sig minst lika bra vid en begravning som ett sista farväl.
Orkidé
Den eleganta orkidén symboliserar evig kärlek och minne som lever vidare även efter döden, ett stilla “Jag kommer alltid att älska dig”. Den är också en symbol för vördnad, beundran och respekt för den avlidne och ett tecken för medkänsla och tröst för de anhöriga.
Orkidéns förmåga att trivas i olika miljöer kan också vara en mjuk påminnelse om att man klarar mer än man kan tro när sorgen är som tyngst.
Gladiolus
Blomman växer upprätt och dess sätt att stå rak i ryggen speglar dess betydelse i blomsterspråket; karaktärsstyrka, uppriktighet, heder och moral.
Gladiolus i blomsterarrangemang symboliserar att man hedrar den avlidnes liv, gärningar och inspirerande personlighet.
Tulpan
Liksom våren påminner tulpaner om förnyelse, hopp och att ljusare tider väntar.
Dessa blommor finns i alla tänkbara färger och kan lätta upp stundens allvar med sitt inspirerande budskap, utan att för den delen försöka knuffa undan sorgen och saknaden. Den finns där för att visa att det inte alltid kommer göra så här ont.
Blommor talar alla språk
Om den avlidne eller du själv vill använda blommor som inte har “rätt” betydelse i sammanhanget – gör det! Låt inte påhittad symbolik i gamla dammiga böcker stå i vägen för hur du vill dekorera eller visa din vördnad och sorg.
Det här inlägget – precis som andra listor av vilka blommor som är vanligast – är inte ett facit, utan bara en mjuk handledning när valmöjligheterna är för överväldigande.
Det finns väldigt få blommor som är direkt olämpliga vid en begravning, här tänker jag främst på blommor som är kända för sin obehagliga doft, till exempel. Det är med andra ord svårt att göra fel.
Skulle det ändå komma en självutnämnd blomsterspråkpolis och påpeka valet av blomster så rekommenderar jag att du drabbas av selektiv hörsel och fokuserar på det som är viktigt i stunden; att minnas den avlidne och ditt eget avsked.
Jag tycker det är spännande att läsa om hur vi människor tar hjälp av naturens skönhet för att uttrycka känslor som är svåra att sätta rätt ord på.
Kanske säger valet av blommor lika mycket om hur vi levt som om hur vi blir ihågkomna.
Ibland är det inte bara en bild som kan säga mer än tusen ord.
Om du vill läsa mer om just färgens betydelse vid död, sorg och begravning i världens kulturer, så hittar du ett inlägg om det HÄR.
Har du funderat på vilka blommor du vill ha på din egen begravning?
Novell med Quinley & Herrow
Vilka är Quinley och Herrow?
I Coffinfolk Café’s fristående noveller får du följa två minst sagt oväntade vänner:
Quinley – Coffinfolk’s cafévärd. En ung kvinna som älskar livet lika mycket som hon älskar att utforska dödens kulturarv och att dela råd, information och insikter som kan hjälpa människor – vare sig de står inför sitt eget möte med Döden eller befinner sig i sorg.
Herrow – Döden i egen hög person. Han kanske ser skrämmande ut i sin kåpa, men bakom benranglet finns en vänlig själ som gärna samtalar över en kopp kaffe och delar med sig av erfarenheter från tidens alla hörn.
Du hittar en längre introduktion + en novell om deras första möte HÄR
“Blommiga viskningar”
Berättad av Quinley
Floristen Pernilla, som var mer känd under sitt smeknamn “Poppy”, lutade sig tillbaka i stolen med en suck av lättnad.
“Ni är mina räddare i nöden.” Hon såg sig runt i caféet och tog en klunk från sin kaffekopp. “Jag gissar att det inte är första gången folk går härifrån lättare än de kom in.”
“Det beror nog på hur många muffins man äter…” fnissade jag och fortsatte att försiktigt plocka isär blomsterarrangemanget som låg på bordet.
Harley kom och ställde ner en bricka med de små vaserna vi brukade ha utställda på borden.
“Det är vi som ska tacka, Poppy. Vi behövde nya blommor. Att vi fick dem levererade var en extra bonus.”
“Jag visste att kunden skulle ändra sig i sista stund.” Poppy lutade huvudet i handen. “Att ordna en begravning är aldrig enkelt, när de efterlevande dessutom har helt olika visioner för hur begravningen ska se ut, blir det inte enklare för någon…”
Jag och Harley gav Poppy en medlidsam blick. Vi alla kände för den stackars familjen som alla ville ge den avlidne ett värdigt avsked, men som inte verkade kunna enas om hur.
Av ren vana började Poppy hjälpa mig att göra iordning små buketter till vaserna.
“Det skulle kännas så fel att försöka sälja den här kransen till någon annans begravning, eller använda blommorna till något annat arrangemang. Det är som vid ett bröllop, en extra personlig stund. Blommorna berättar om personen, inte bara stunden i sig.” Floristen snurrade en vit lilja mellan sina fingrar. “Här känns det som att de ändå kommer uppskattas av de som behöver det.” Med ett leende lirkade hon ner liljan i en vas.
Som på given signal kom ett äldre par in genom dörren.
“Åh, men titta!” utbrast kvinnan och kom över till vårt bord. “Min syster älskade dessa.” Hon plockade upp en rosa nejlika och drog ett djupt andetag. “Doften påminner mig alltid om henne.”
Poppy slog handen mot bröstet.
“Det kanske var menat att dagen skulle börja lite krokigt, trots allt.”
När Harley följde med paret för att ordna deras beställning lutade sig Poppy närmare över bordet.
“Du, jag måste fråga” hon såg sig omkring innan hon fortsatte, “är han här? Herrow?”
Jag sneglade upp på Liemannen som satt tyst vid min sida. Poppy hade inte trott att jag var tokig när jag berättade om Herrow, men hon verkade inte riktigt redo att faktiskt se honom själv ännu.
“Alltid.” svarade jag med ett leende. “Åtminstone så länge som kaffebryggaren fungerar.”
Jag kunde inte hålla tillbaka ett fniss när jag fick en lätt knuff i sidan av en benig armbåge.
“Tycker han att jag gör ett bra jobb? Jag menar, jag älskar att få skapa något vackert till viktiga ögonblick i människors liv, både de glada och de sorgliga, men… Ibland vet jag inte vad mer jag ska säga än ‘jag beklagar sorgen’ till den som sörjer.” Poppy kramade om sin kaffekopp medan hon väntade på svar.
Herrow lutade sig närmare och viskade i mitt öra. Hans egen unika doft av enbär och syrén blandades med doften från de färska blommorna framför mig.
Jag sträckte fram en hand och la den över Poppys.
“Han säger att du gör ditt bästa och det räcker gott och väl. Dina blommor berättar mer än du tror.” Poppy såg ner på snittblommorna och tillbaka på mig med stora ögon. Jag fortsatte översätta Herrows viskningar: ”Du hjälper folk att skapa något personligt utan restriktioner. Vad blomsterspråket än säger så berättar alltid dina buketter om kärlek.”