Just nu pågår den nationella kampanjen Donationsveckan, vars syfte är att få fler att ta ställning till organ- och vävnadsdonation.
Oavsett om du är för eller emot att donera organ eller vävnad efter din död, anmäl din vilja till Donationsregistret.
Det är gratis, tar knappt en minut och du kan när som helst ändra ditt beslut.
Ett par klick kan rädda och förbättra många liv
En organdonator kan rädda livet på upp till åtta personer och donerad vävnad kan hjälpa femtio personer.
Donationer för medicinska forskningsprojekt som syftar till att ta fram bättre behandling av sjukdomar, som diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar kan komma att förändra livet för ännu fler världen över.
Besök https://donation.socialstyrelsen.se/donation/
Logga in. Fyll i dina val. Klart!
Berätta gärna om dina önskningar för dina närstående. Guldstjärna om du uppmuntrar dem att göra sin egen vilja känd i Donationsregistret.
Din kropp – Ditt beslut
I Sverige har alla rätt att bestämma själva om de vill donera sina organ och vävnader efter sin död. Det är den egna viljan som ska respekteras.
Du kan läsa mer om lagen gällande donation i 3 § i Lag (1995:831) om transplantation m.m.
Personer under 15 år kan anmälas till Donationsregistret av vårdnadshavare. När personen är 15 år fyllda kan denne själv gå in och ändra val eller avanmäla sig helt.
Efter ett dödsfall påbörjar sjukvården en utredning för att se om det finns medgivande till donation. Man söker i Donationsregistret och pratar med anhöriga.
Om man inte får tag i anhöriga, det uppstår tveksamheter, motstridiga uppgifter eller om personens vilja är okänd blir det ingen donation. Därför är det så viktigt att anmäla ditt ställningstagande till Donationsregistret, både för att underlätta för sjukvården och dina efterlevande.
Mer information från Socialstyrelsen:
Om donation
https://www.socialstyrelsen.se/donationsregistret/om-donation/
Frågor och svar
https://www.socialstyrelsen.se/donationsregistret/fragor-och-svar/
Helkroppsdonation
Du kan också donera hela din kropp till medicinsk och anatomisk undervisning.
Helkroppsdonation är inte samma sak som organ- och vävnadsdonation och hanteras inte av Socialstyrelsens donationsregister, istället skriver man ett avtal med en av de medicinska högskolorna.
Mer om helkroppsdonation:
https://www.socialstyrelsen.se/donationsregistret/om-donation/
under rubriken Donation för forskning och utbildning:
Helkroppsdonation för medicinsk undervisning
Här hittar du också kontaktuppgifter för medicinska institutioner som accepterar helkroppsdonationer.
Donera medan du lever
Bli blodgivare:
https://geblod.nu/bli-blodgivare/
Donera blodstamceller:
https://www.tobiasregistret.se
Donera en njure:
https://www.socialstyrelsen.se/ansok-och-anmal/anmal/om-donationsregistret
Jag vill uppmuntra till organ- och vävnadsdonation men valet är alltid ditt!
Ingen ska pressas eller tvingas till såna här beslut, varken för eller emot.
Du kan göra så otroligt mycket för dina medmänniskor bara genom att finnas där och ge dem en stund av din dag. Något så litet som ett vänligt leende, “Hej!”, “Tack!” eller “Varsågod!” kan förändra en främlings dag till det bättre.
Har du anmält dig till Donationsregistret? Om nej, varför inte?
Novell med Quinley & Herrow
Vilka är Quinley och Herrow?
I Coffinfolk Café’s fristående noveller får du följa två minst sagt oväntade vänner:
Quinley – Coffinfolk’s cafévärd. En ung kvinna som älskar livet lika mycket som hon älskar att utforska dödens kulturarv och att dela råd, information och insikter som kan hjälpa människor – vare sig de står inför sitt eget möte med Döden eller befinner sig i sorg.
Herrow – Döden i egen hög person. Han kanske ser skrämmande ut i sin kåpa, men bakom benranglet finns en vänlig själ som gärna samtalar över en kopp kaffe och delar med sig av erfarenheter från tidens alla hörn.
Du hittar en längre introduktion + en novell om deras första möte HÄR
“En bitterljuv gåva”
Berättad av Quinley
Jag damp ner i soffan mittemot Herrow med ett brett leende på läpparna.
“Nu har jag gjort det!”
Liemannen såg upp från sin tidning och la huvudet på sned med ett mjukt klickande ljud.
“Grattis! Vad är det du har gjort…?”
”Anmält mig som donator i Donationsregistret! Jag har tänkt få det gjort så många gånger men aldrig kommit till skott.” jag vände mig om mot kassadisken vart Harley satt med en pärm uppslagen framför sig. “Har du anmält dig?”
“Japp! När jag dör är det fritt fram att återanvända reservdelar för både donation och forskning. Resten får Moder Jord ta hand om.”
Jag tog en klunk från min kaffekopp.
“Herrow, har du några åsikter om organdonation? Gör det någon skillnad för dig?”
“Jag hämtar din själ, inte din kropp. Det gör ingen skillnad för mig i mitt arbete.” Med flinka fingrar vek han ihop tidningen och la ner den på kistan vi använde som soffbord.
“Det gjorde skillnad för mig.” flikade en gäst in som satt vid ett bord intill oss. “Min make behövde ett nytt hjärta för att överleva. Den morgonen när vi fick samtalet om att de hittat en matchning…” Hon petade upp glasögonen som halkat ner på näsan. “Vi kommer aldrig få veta vem han var som donerade, men vi tänker på honom och hans nära varje år det datumet. 17 juli.”
Jag svalde hårt. Ett beslut som kändes så enkelt och självklart fick en helt annan tyngd nu.
“Tack för att du delade med dig.” Kvinnan gav mig ett leende.
“Tack själv för att du vill donera. Jag är bara tacksam över att folk är villiga att donera något så symboliskt och emotionellt laddat som sitt hjärta. Jag klandrar ingen som avstår.”
“Samma här. Det måste vara ett frivilligt val. Min kropp, mitt beslut.”
Herrow’s raspiga skrockande bröt den allvarstyngda stämningen.
“Det här är just vad världen behöver mer av.”
“Organdonationer?”
“Jo, det också.” Liemannen svepte med en benig hand mellan oss levande. “Men jag tänkte främst på det vi ser här; medmänsklighet och förståelse.”