Varför startar man en blogg om döden av alla ämnen?
Är det inte deppigt att skriva om sorg och död hela tiden?
Varför kallas bloggen “Coffinfolk Café” och varifrån kom karaktärerna Quinley och Herrow?
I det här inlägget har jag samlat de vanligaste frågorna jag får om mitt intresse för döden, Coffinfolk-bloggen och novellerna med karaktärerna Quinley och Herrow.
Min relation till döden
Vad väckte ditt intresse för döden?
Det är något som vuxit fram med tiden.
Jag har sen barnsben varit intresserad av (kultur)historia och folklore, ämnen som i stort sett går hand-i-hand med döden. Det är något så fascinerande i att läsa om hur folk levde – och dog – förr i tiden, att försöka sätta sig in i hur de försökte hitta en logisk förklaring eller göra det obegripliga mer begripligt i sin egen vardag. Förr var döden närvarande på ett helt annat sätt i folks liv och jag tror det med tiden har spillt över på mig.
Vad som började med skräckblandad förtjusning har utvecklats till en vänskaplig passion.
Har du själv förlorat anhöriga?
Jag har upplevt förluster av många olika slag.
Den delen av min familj och släkt som jag hade en nära relation till ligger nu utspridda på kyrkogårdar runt om i landet. Även om jag är ensam kvar så känner jag mig inte ensam, om det låter begripligt?
Är det inte deppigt att skriva om döden?
Tvärtom! Skriver man om döden, skriver man också om liv. Många av våra traditioner och ritualer runt döden grundar sig i kärlek och omtanke för den som gått bort.
Jag har flera gånger blivit rörd till tårar när jag gör research eller skriver om ett ämne men det är just för att döden som ämne innehåller så mycket medmänsklighet, värme och kärlek.
Bloggen Coffinfolk Café
Vart kommer namnet Coffinfolk ifrån och varför heter en blogg “café”?
Jag letade länge efter rätt namn.
Ett spel jag tycker mycket om heter Coffee Talk. Det gav inspiration till namnet CoffinTalk, men efter en sökning på Google insåg jag att namnet redan var upptaget. Tillbaka till ritbordet.
Jag gillade verkligen “Coffin” i namnet så det fick bli kvar.
Bloggen handlar om personer, människor, folk. Coffinfolk!
Jag ville ha något som ramade in bloggen och gav mina karaktärer Quinley och Herrow en fiktiv plats vart de hörde hemma. Tanken var först en bokhandel. För att få läsaren att känna sig mer inbjuden att stanna fick bokhandeln en café-del. Det utvecklades sedan till ett café med bokhyllor fyllda med spännande läsning.
Varför startade du Coffinfolk?
För att jag är en nörd som älskar att skriva, berätta, informera och förklara.
Speciellt när det kommer till ett så stort och ofta laddat ämne om döden tycker jag det är viktigt att erbjuda en plats vart man får känna alla sina känslor utan att bli dömd. Vart man kan läsa om ämnen eller hitta svar på frågor man inte törs ställa själv – eller ens visste att man funderade över.
Jag hoppas dra mitt strå till stacken för att minska stigmat runt samtal om döden och alla tankar, frågor och önskningar som berör livets slut.
Använder du (generativ) AI på bloggen?
Nej. Jag gör min egen research och skriver texterna själv. Likaså sätter jag ihop PDF-filerna med övningar m.m. som du kan ladda ner gratis från bloggen.
Jag gör mitt bästa för att sortera bort AI-genererade bilder när jag använder stockfoton.
Coffinfolks logotyp är min egen design.
Headerbilden av Quinley och Herrow är ritad exklusivt för Coffinfolk av den fantastiska Dany Darkly.
Varför finns inte Coffinfolk på sociala medier?
Främst för att jag själv inte använder sociala medier.
Folk hittar bloggen när de behöver den eller när de känner för att göra ett nytt besök hos Coffinfolk. Vår dörr är alltid öppen för dig och jag kommer aldrig knacka dig på axeln i diverse flöden för att försöka jaga dig in över tröskeln.
Vad fick du för reaktioner från vänner när du berättade om bloggen?
Mestadels positiva!
De som känner mig vet att jag inte ryggar undan från laddade eller tabubelagda frågor eller ämnen som engagerar mig, så det var nog ingen större överraskning att jag valde att starta en blogg om just döden.
Hur blir du bemött när du gör research för blogginlägg?
Redan nu, fast bloggen är så pass ung, har jag flera gånger blivit positivt överraskad över entusiasmen från människor jag kontaktar på museer, myndigheter och företag. De flesta har varit väldigt hjälpsamma och tillmötesgående och tagit fram information jag söker eller svarat utförligt på alla mina frågor, även de funderingar som folk kanske inte brukar våga fråga om.
Quinley & Herrow
Hur föddes idén till Quinley och Herrow?
Jag visste att jag ville ha Döden som en egen karaktär i novellerna. Min egen bild av Döden är just en maskulin figur i form av en klassisk Lieman. En uråldrig ‘själ’ som sett allt men fortfarande är intresserad av människorna vars öde han följer.
Jag tänkte först skriva om mig själv som den andra huvudpersonen i novellerna men jag ville balansera upp Herrow med en person som inte alltid tänker, känner och resonerar som jag själv gör.
Quinley är en karaktär jag skrivit om i andra historier, som inte har med Coffinfolk att göra, men hennes karaktär passade väldigt bra både med Herrow och som värd på caféet.
Hur mycket av dig själv finns det i deras peronligheter?
Quinley är som en mer uppskruvad version av mig själv, medan Herrow är en mer dämpad.
Det finns mycket av mig själv i deras personligheter men de har också sina egna egenheter och karaktärsdrag.
Kommer man få läsa längre berättelser eller en bok om dem i framtiden?
Jag hoppas det! Det vore otroligt roligt att ge ut en novellsamling med nyskrivna, längre noveller eller en bok om Quinley och hennes oväntade vänskap med Herrow. Det finns så mycket jag skulle vilja dela med mig av, som inte riktigt platsar på bloggen då jag vill hålla texterna relativt korta där.
Framtiden
Har du några långsiktiga planer för Coffinfolk Café? Podd? YouTube-kanal?
I skrivande stund fokuserar jag på just skrivandet. För podd eller YouTube skulle jag nog vilja ha en partner, både för att dela samtalen med, men också arbetet. Om rätt person och tillfälle dyker upp, är jag absolut öppen för att utveckla Coffinfolk inom andra former av media än bara text.
Skulle du vilja öppna Coffinfolk som ett riktigt café?
Det vore fantastiskt om någon skulle öppna ett café med samma nisch som Coffinfolk, men jag tror jag nöjer mig med att driva Coffinfolk som ett fiktivt café i novellerna.
Ett alternativ jag gärna skulle vilja prova på är att hålla i ett sk Death Café, ett event där ett café anordnar en mötesplats för människor att samlas och prata om döden över en kopp kaffe. Tyvärr skulle man inte få chans att träffa vare sig Quinley eller Herrow, men det vore i samma anda som Coffinfolk’s mysiga café.
Hur mycket finns det att skriva om döden egentligen? Har du snart slut på ämnen?
Just nu är min lista över idéer för kommande inlägg över fyra sidor lång och jag tycker jag lägger till nya punkter var och varannan dag. Det finns så otroligt mycket att skriva om!
Från gamla bortglömda traditioner här i Sverige och andra delar av världen, till information som kan stötta och underlätta för oss som möter död och sorg idag, till frågor och nya begravningsalternativ som kan forma vår framtida dödskultur.
Min största fiende är inte idétorka, det är beslutsångest om vad jag vill dela med mig av.
Fick du inte svar på din fråga? Tveka inte att skriva en kommentar eller skicka ett mail.
Det finns inga dumma frågor.