Söker du efter ett nytt projekt att pyssla med? Vad sägs om att snickra ihop en kista eller urna till dig själv eller någon annan?
Begravningsbyråerna har ett stort utbud men det är inte alltid man hittar något som känns riktigt rätt ändå. Då finns alltid alternativet att bygga själv.
Inspiration och ritningar
Du kan hitta mycket inspiration för både kistor och urnor på webbsidor som Pinterest, via sociala medier eller en bildsökning på Google.
Ritningar kan hittas gratis eller köpas om du inte vill ta fram en helt egen.
Innan du betalar för ritningar eller liknande, var noga med att dubbelkolla
att det är en kista/urna ämnad för begravning/kremering och inte rekvisita.
att den är för människor och inte husdjur.
att den är beprövad och inte AI genererat skräp.
att den uppfyller svenska krav på kista/urna, du finner dessa nedan.
Våga fråga om råd!
Jag har varit i kontakt med flera av Sveriges tillverkare av kistor och urnor, och de flesta har varit otroligt trevliga och tillmötesgående.
Om du har funderingar – fråga proffsen!
Här hittar du kontaktuppgifter till dem jag rekommenderar:
Europa Kistan
https://www.europakistan.se/kontakta-oss/
Nilssons Trämanufaktur
https://nilssonstramanufaktur.se/kontakt
Regler för en egentillverkad kista och urna
Samrådsgruppen Begravningsbranschen Träindustrin (SBT) har satt ihop ett dokument med kravspecifikationer för en egentillverkad kista och urna som du hittar HÄR.
Kista:
Mått för maximal storlek:
Längd: 210 cm
Bredd: 70 cm
Höjd inkl fötter: 60 cm
Fötter: 5 cm höga
Material:
Massivt trä, spånplatta, board, plywood eller liknande. Tjocklek: 10-15 mm.
Täthet:
Botten och ca 20 cm upp måste vara vätsketät.
Ytbehandling:
Färg eller lack ska vara vattenbaserad.
Inredning:
Består ofta av madrass och lakan i tyg, till exempel bomull. Madrass och ev. kudde kan fyllas med träull eller liknande. Kistans sidor och lock kan också kläs in i tyg.
Urna:
Mått: Urnan bör rymma ca 4,5-5 liter.
Cylindrisk urna:
Innermått diameter, ca. 16 cm
Höjd: ca. 25 cm
Kvadratisk urna:
Bottenplatta ca 13 x 13 cm
Höjd: ca 28 cm
Kostnad att köpa vs. bygga själv
Begravningsbyråerna har ett stort utbud av kistor och urnor i olika modeller, färger och material. Från det enkla till det exklusiva.
Prislappen för en kista brukar ligga på 7 000 – 12 000 kronor.
Det finns också enkla kistor, som en direktkremationskista som kostar 5 000 – 6 000 kronor. Kistor i exklusiva, utsmyckade träslag kan i stort sett kosta hur mycket som helst.
Urnor i trä har ett pris på omkring 3 000 kronor och uppåt.
Kostnaderna för en egenbyggd kista varierar såklart beroende på vilket material man använder, kistans utförande och så vidare.
Att räkna med en prislapp på 2 000 – 4 000 kronor är någorlunda rimligt för materialkostnader. För en urna blir summan omkring 500-1.000 kronor.
Hittar man lämpligt byggmaterial att återanvända kan det bli näst intill gratis.
Kärlek mäts inte i vad en begravning kostar
Låt ingen person i din närhet – eller på begravningsbyrån – försöka spela på att det är snålt eller respektlöst att vara ekonomisk när det kommer till begravning och val av kista eller urna.
Det är hjärtat, inte slutnotan, som visar hur mycket någon betydde.
Om du har någon i din närhet som tycker annorlunda, skicka dem till mig så ska jag försöka tala vett och sans med dem. 💜
Den färdigbyggda kistan eller urnan
Kistan eller urnan måste godkännas av begravningshuvudman, det vill säga Svenska Kyrkan, för att användas vid kremering eller begravning. Kontakta Svenska Kyrkan på din ort så hjälper de dig att komma i kontakt med rätt person.
Den färdiga kistan eller urnan kan förvaras hemma i förrådet, på vinden eller annan lämplig plats där den står torrt och skyddad från skadedjur som kan vilja gnaga på, eller flytta in i kistan eller urnan.
Kom ihåg att skriva ner eller berätta för din familj och vänner att du har en kista eller urna redo för din sista vila så de inte gör en snopen upptäckt efter din begravning!
Personlig prägel även om du har tummen mitt i handen
Om du själv inte kan snickra ihop en kista eller urna så kan du överlåta arbetet till någon annan. Det kan vara en släkting eller vän som tycker om att snickra på fritiden eller en anlitad snickare.
Att få bygga någons kista eller urna är ett hedersuppdrag som många tar sig an med vördnad och stolthet. Tackar personen du frågar nej så är denne helt enkelt inte ämnad för uppgiften. Försök att inte ta det personligt. Vi har alla vår egen relation till döden, och det måste respekteras.
Om du vill kan du sen måla, lacka eller inreda den färdigbyggda kistan om det känns viktigt för dig att vara delaktig i arbetet utan att brottas med virke och verktyg.
Kan man köpa kista från begravningsbyrå och måla eller lacka själv?
Möjligheten finns – om begravningsbyrån går med på det.
Om detta är viktigt för dig som efterlevande, hitta en begravningsbyrå som är villig att tillmötesgå dina önskemål.
Du kan också kontakta tillverkaren och fråga om det finns möjlighet att köpa en kista utan att gå via begravningsbyrån.
Europa Kistan säljer direkt till privatpersoner vid förfrågan, vilket jag vill ge dem en eloge för.
Bygg minnen och snickra samtal
Så varför ta sig an att bygga när det finns färdigt att köpa?
Fördelarna är fler än bara ekonomiska.
Det kan vara en otroligt terapeutisk handling både för personen som en dag ska vila i kistan, som för de efterlevande som deltar i arbetet.
Ett sånt här projekt kan också öppna upp för samtal man aldrig hittar rätt tillfälle för. En chans att få prata och ställa frågor som annars lätt fastnar i halsen.
Det är förstås inte alla som vill ha det här som ett grupparbete, vissa föredrar att jobba ensamma med sina tankar.
Att vara kreativ och skapa med händerna är väldigt helande och välgörande för sinnet. Att få bygga ihop något när det känns som att man själv fallit i bitar, eller ge något färg när allt man ser är mörker, kan vara en ljuspunkt i sorgen.
Skulle du vilja bygga en egen kista eller urna? Eller hjälpa till att bygga någon annans?
Novell med Quinley & Herrow
Vilka är Quinley och Herrow?
I Coffinfolk Café’s fristående noveller får du följa två minst sagt oväntade vänner:
Quinley – Coffinfolk’s cafévärd. En ung kvinna som älskar livet lika mycket som hon älskar att utforska dödens kulturarv och att dela råd, information och insikter som kan hjälpa människor – vare sig de står inför sitt eget möte med Döden eller befinner sig i sorg.
Herrow – Döden i egen hög person. Han kanske ser skrämmande ut i sin kåpa, men bakom benranglet finns en vänlig själ som gärna samtalar över en kopp kaffe och delar med sig av erfarenheter från tidens alla hörn.
Du hittar en längre introduktion + en novell om deras första möte HÄR
“Gunnars vilolåda”
Berättad av Quinley
Torra höstlöv och sågspån krasade under mina skor när jag följde efter Gustav ut i hans verkstad.
Jag hade sett honom sitta och skissa på något nytt projekt inne på caféet men så fort jag kom över till hans bord så slog han ihop anteckningsboken. Sen hans mamma gick bort hade han varit väldigt tystlåten under sina besök så jag vart så glad, för att inte tala om nyfiken, när han bad mig komma över till hans hus. Han hade något han ville visa mig.
Den var så vacker. Det kändes nästan synd att den skulle grävas ner i jorden.
Jag drog med handen över det vitlackade kistlocket.
”Duger den?” Gustav stod med armarna i kors över bröstet. Hans barska ton fick frågan att läta mer som en anklagelse.
“Den är perfekt.” Jag nickade mot kistan vars sidor täcktes av ett hav av målade blommor. Mitt finger följde ett av de böljande bladen. “Jag kan ana från vem du ärvde dina gröna fingrar.” Gustav fnös med ett snett leende och stoppade händerna i fickorna på sina slitna jeans.
“Kolla insidan.” Jag lyfte på kistlocket. Insidan var klädd i lila bomullstyg. “Jag fick leta hos varenda tygaffär i stan för att hitta rätt färg, men det var det värt.” Hans röst hade fått tillbaka lite av sin vanliga värme igen.
“Här kommer hon vila som en kunglighet.” Jag klappade Gustav på armen.
“Vill du prova?” Gustav höjde på ena ögonbrynet.
”Kvalitetskontrollant Quinley till Er tjänst!” Jag bugade och petade av mig mina skor. Gustav skopade upp mig och hjälpte mig att komma på plats i kistan uppe på arbetsbänken.
Jag såg upp på Gustav som vilade underarmarna mot kistans kant. Han blinkade snabbt ett par gånger medan det ryckte i mustaschen. Han vände sig bort och harklade sig.
För att lätta upp stämningen suckade jag djupt. “Ledsen att säga det, men du kommer behöva bygga en kista till.” Gustav gav mig en frågande blick över axeln. “För jag kommer inte kliva upp härifrån utan att göra ordentligt motstånd.”
“På så vis? Hur ska du då kunna få presenten som står här borta?”
Okej, Gustavs mor kan få behålla sin kista trots allt. Nu var jag på tok för nyfiken. Jag satte mig upp och med ett skrat hjälpte Gustav mig att komma ner på fötter.
Medan jag satte på mig skorna igen gick han bort till en annan arbetsbänk och hämtade något.
“Som tack för… allt.” Han räckte över ett vitt litet skrin.
När jag tog emot det såg jag att det var en liten kista, en miniatyr av den han byggt till sin mamma. På locket hade han målat en stiliserad bild av mig och Herrow med texten “Amor feti” (“Älska ditt öde”). På sidorna var syrénblommor och enbarr målade i samma stiliserade design med orden ”Memento Mori” (”Kom ihåg att du ska dö”) och “Memento vivere” (“Kom ihåg att leva”).
Nu var det min tur att blinka bort tårar.
“Tack. Jag älskar den.” Jag kramade gåvan mot mitt bröst.
Gustav ryckte på axlarna, händerna försvann tillbaka ner i fickorna igen.
“Det… det känns bra att arbeta med händerna. Skapa något vackert. Något meningsfullt. Har alltid gjort. Snickra. Måla. Påta i trädgården… Ger tankarna utrymme.”
Efter begravningen berättade Gustav stolt över den fina respons han fick för sitt arbete.
Han hade fått fler förfrågningar om att bygga kistor men han trodde inte att folk menade allvar utan sa det som en komplimang.
Gustavs present stod nu på caféets kassadisk. Jag log varje gång jag såg den.
Jag hade precis fyllt på hans kaffekopp när jag hörde en av gästerna jämra sig vid sitt bord.
Hon gömde ansiktet i händerna. Hennes bror satt intill och strök henne över ryggen. På bordet framför dem låg en mängd kataloger uppslagna.
Jag släntrade över till deras bord.
“Är allt okej? Behöver ni något?”
Brodern såg upp på mig med ett trött leende.
“Tack, ingen fara. Det är bara…” han suckade djupt och svepte med handen över de uppslagna katalogerna “farsans begravning. Många beslut.”
Jag nickade och backade ett steg.
“Säg bara till om jag kan göra något för er.”
Systern lyfte blicken.
“Pappa var… Han var något av en karaktär.”
“Minst sagt.” Hennes bror försökte kväva ett skratt i kaffekoppen. Det fick även henne att skratta.
“Vi vill ha en kista som säger ‘Här vilar Gunnar!’, inte bara ännu en avliden man.”
“Farsan tyckte om att synas. Sticka ut från mängden. Han borde få en vilolåda som visar det.”
Jag nickade igen.
“Ni vill inte bygga en egen kista?” Syskonen tittade på varandra.
“Viljan finns men inte kunskapen.” svarade systern.
“Eller verktygen.” fyllde brodern i.
“Det finns det andra som har. Jag har en idé. Strax tillbaka!”
Gustav satt med Herrow och berättade om sina planer för trädgården nästa säsong.
Jag damp ner på stolen mitt emot.
“Gustav. Vill du hjälpa en unik man att få en lika unik kista?”
Gustav sneglade på Herrow och sen på mig.
“Det vore en ära.” Gustav lutade sig tillbaka och skrockade. “Jag trodde väl aldrig att min karriär skulle leda hit, men jag klagar inte. Tvärtom.”
“…och jag kunde aldrig tro att jag skulle få träffa Herrow och jobba här på Coffinfolk – men här är vi.” svarade jag med ett leende.
I en blinkning för oss levande hade Liemannen gått bort till disken och hämtat den lilla kistan. Han ställde försiktigt ner den på bordet mellan oss och pekade på kistans lock.
“Amor feti – älska ert öde. Ni är precis vart ni ska vara, mina vänner.”