En romans med Döden – i bokhyllan

Vi människor har personifierat Döden i tusentals år.
Jag gör detsamma med min version av Döden i form av karaktären liemannen Herrow som du kan läsa om i Coffinfolk’s fristående noveller.

Varför vi gör detta är ett ämne för ett senare blogginlägg, idag håller jag det mer lättsamt.
Alla Hjärtans Dag står för dörren så här kommer ett par tips om läsning där Döden inte bara personifieras, den romantiseras – bokstavligen! 🖤

Klicka på en intressant titel och läs mer om boken hos Goodreads.com.

Personligen ser jag Döden som en vän och inget mer, men det är ändå intressant att läsa om hur fiktiva karaktärer tar relationen ett, eller ett par, steg längre.

Efter att ha gjort research för det här blogginlägget har helt klart min “att läsa”-lista utökats!
Soul Eater av Lily Mayne är den enda boken jag läst av ovanstående och jag älskar Monstrous-serien. Kan varmt rekommenderas om det är din typ av böcker.

Har du läst någon av böckerna? Har du fler titlar att rekommendera?

Novell med Quinley & Herrow

Vilka är Quinley och Herrow?
I Coffinfolk Café’s fristående noveller får du följa två minst sagt oväntade vänner:
Quinley – Coffinfolk’s cafévärd. En ung kvinna som älskar livet lika mycket som hon älskar att utforska dödens kulturarv och att dela råd, information och insikter som kan hjälpa människor – vare sig de står inför sitt eget möte med Döden eller befinner sig i sorg.
Herrow – Döden i egen hög person. Han kanske ser skrämmande ut i sin kåpa, men bakom benranglet finns en vänlig själ som gärna samtalar över en kopp kaffe och delar med sig av erfarenheter från tidens alla hörn.

Du hittar en längre introduktion + en novell om deras första möte HÄR

“Sienna – en dödsdömd romans”
Berättad av Quinley

Alla Hjärtans Dag gjorde inte så mycket väsen av sig inne på Coffinfolk.
Jag gjorde ett par tappra försök att dekorera kaffet med lattekonst i form av hjärtan, vilket gick sådär, men det var tanken som räknades, inte sant?
Harley accepterade sina begränsningar som barista och hade istället skrivit ut komplimanger och uppmuntrande hälsningar som han klippte ut och vek in i servetterna så gästen fick en liten överraskning till sin fikapaus.

Ett par gäster hade med sig en blomma eller en liten chokladask till oss, en gåva för att visa sin uppskattning för vårt annorlunda café. Jag kunde räkna tillfällena på en hand, men det hade också hänt att en gäst bjöd ut mig eller Harley på en dejt, dagen till ära.

Jag hade just stoppat en chokladpralin i munnen när ytterdörren for upp och jag var nära att sätta i halsen. Över tröskeln bokstavligen dansade en man in, klädd i kostym och med ett leende som skulle kunna göra Cheshire-katten avundsjuk. I famnen hade han en stor bukett röda rosor.

Mitt hjärta gjorde en frivolt när våra blickar möttes.
“God dag, fröken.” Han lutade sig fram över kassadisken. “Är hon här? Sienna?”
Jag gav mannen en frågande blick. Caféet var tomt för stunden. Den enda gästen var Herrow som satt och bläddrade i en tidning.
“Hon sitter på sin vanliga plats.” flikade Harley in och nickade mot en av sofforna. Nu var det min chefs tur att få samma frågande blick. Har jag blivit blind eller är folk osynliga idag?
Mannen vände på klacken och slog ut med armarna.
“Sienna, min sköna! Så fantastiskt att få träffa dig igen!” Herrow la ifrån sig tidningen och tog emot blombuketten.
Jag måste ha sett ut som ett mänskligt frågetecken så som Harley fnissade.
“Christian är konstnär. Han trodde att han tappat all inspiration för måleriet, tills han träffade Herrow för ett par veckor sen.” Harleys förklaring gjorde mig inte mycket klokare.
“Så… varför kallar Christian honom för Sienna och ser ut att vara på väg att bedyra sin eviga kärlek och trohet?”
“Du vet hur vi alla har vår egen bild av Döden? Du och jag ser, likt många andra, den klassiska liemannen. Christian ser honom, eller henne rättare sagt, som Sienna.”
Jag nickade och såg bort mot soffan där konstnären plockat fram ett ritblock. Hans hand for fram över pappret i yviga rörelser.
“Sienna, min musa. Min nyckel till inspiration…”
Och nyckeln till min nyfikenhet! Jag släntrade över för att försöka få en skymt av vad han skissade på.

“Får jag titta?”
“Givetvis! Den är inte klar ännu men, ja, du ser ju skönheten jag försöker fånga på papper.” Han gestikulerade mot Herrow som satt tillbakalutad i soffan med händerna knäppta i knät.
På pappret såg jag inte Herrows bleka skalle med sina tomma ögonhålor. Det var en kvinna som såg tillbaka på mig. En otroligt vacker kvinna.
Jag fokuserade på skissen som med varje ny linje såg mer och mer levande ut. Det var nästan en fysisk ansträngning att knuffa undan min egen bild av Döden i sin svarta kåpa. När jag lyfte blicken igen så satt hon där i soffan, Sienna. Jag flämtade till och slog handen över munnen för att inte råka skrämma Christian. Sienna svarade med att vicka på ena ögonbrynet och gav mig ett snett leende.
“Det är fortfarande jag, Quinley. Bara i en annan skepnad.” Hennes röst hade Herrows mjuka raspighet men med en mer feminin ton.
“Att skapa är att leva. Jag trodde att jag förlorat det, tills jag mötte Sienna. Min konst har fått en ny mening nu. Om min bild av Döden förändras så vill jag minnas henne som jag ser henne idag.” mumlade Christian, förlorad i sitt eget skapande.

Det fick mig att minnas hur jag och Herrow möttes första gången. Hur han uppmuntrade mig att söka mig hit till Coffinfolk. När jag såg på Sienna igen började hennes ansikte förändras. Det långa håret tynade bort, de stora ögonen tappade sin glans och sjönk inåt, hennes mjuka leende blev en dödskalles grin. Herrow var tillbaka i sin klassiska skepnad. Annorlunda, men minst lika inspirerande i mina ögon.

Senare den dagen satt jag och scrollade på mobilen. Christian delade sina konstverk på sociala medier och det var otroligt vackra allihopa. Porträttet av Sienna hade redan fått en hel del kommentarer där folk frågade vem den mystiska skönheten var. Christian svarade med ett kryptiskt: “Min musa som äger en del av mitt hjärta tills döden återförenar oss.”

En bekant trio släntrade in genom ytterdörren. Jag visste inte deras namn ännu så jag gav dem egna smeknamn baserat på deras personliga klädstil: Raven, alltid klädd i kolsvart från topp till tå. Viola, vars garderob också verkade bestå av mycket svart men hon bröt av det med olika nyanser av lila. Scarlet, trions udda fågel som mixade modernt med vintage och steampunk, alltid med ett rött tema.

Raven och Scarlett stod och läste på menyn medan Viola stod intill. Hon verkade rastlös och hade svårt att stå still. Hennes blick flackade mellan menyn och Herrow.
“Din tid är begränsad, det är inte hans.” Raven höjde ett tunt ögonbryn. Viola såg på sin vän och bet sig i läppen. Hon tog ett djupt andetag och ruskade på sig.
“Önska mig lycka till!”
“Jag tror vi borde önska Herrow lycka till.” mumlade Scarlet och följde Viola med blicken när hon sakta närmade sig Herrow. Raven fnissade och gav mig deras beställning.
“Hon har samlat mod för det här i över en vecka nu.” Raven svepte en svart hårslinga bakom örat. “Jag hoppas Döden krossar hennes hjärta varsamt.”
“Åh! Var det en kärleksförklaring det handlade om? Då förstår jag att hon var nervös. Oroa er inte, Herrow är varsam med människor och deras känslor.” försäkrade jag och sköt fram brickan med deras koppar och muffins.

Raven och Scarlet slog sig ner vid ett bord längre in i lokalen medan Viola satt hos Herrow.
Efter ett par minuter vinkade Scarlet till mig.
“Jag hör inga tårar ännu, verkar det gå bra för vår kärlekskranka vän?” Raven klappade henne på armen.
“Du hörde själv, Döden är inte lika vass som hans lie.”
“Hans lie tappade skärpan för många, många år sen.” flikade jag in och ryckte på axlarna.
“…och hon kommer tappa intresset så snart Tommy är tillbaka från turnén.” Raven log och vände sig till mig. “Min vän är väldigt passionerad. När den kärleken blir hemlös hittar hon något nytt att begrava sig i. I det här fallet blev det Herrow. Förra gången var det flugfiske. Två veckor vi alla försöker glömma…”
Scarlett började skratta och verkade kunna slappna av igen.

Lätta steg närmade sig bakom mig och Viola slog sig ner vid bordet.
“Nå?” frågade Scarlett och sköt över ett fat med en blåbärsmuffin.
Viola suckade djupt och lutade sig tillbaka i stolen. Hennes leende matchade hennes glittrande ögon. Jag väntade mig nästan att hennes pupiller skulle vara hjärtformade.
“Han sa att han alltid finns där för mig.” Viola tog en tugga på sin muffin. “Han hoppas att jag träffar någon som ser på mig med samma ömhet som jag såg på honom.” Scarlett höjde på ögonbrynen och tog en klunk från sin tekopp. “..vilket jag tror jag har gjort! Eftersom Herrow inte har några ögon alls, så kanske det var just så som han såg på mig!”
Raven suckade och lutade pannan i handen. Nu var det Scarletts tur att klappa Raven på armen.
“En vecka kvar av den dödsdömda romansen.”
Violas mobil pep till. Hon plockade upp den och läste meddelandet.
“Tommy! Ändrade planer, gitarristen har brutit armen. Tommy kommer hem imorgon!”
Raven lyfte på huvudet.
“Ska du berätta för Herrow…?”
“Vem?” Viola kastade ett frågande blick till Raven innan hon knappade in ett svar på mobilen. “Ah, ja, just det. Ehm…” Viola bet sig i läppen igen.
“Jag kan berätta för honom.” Viola såg upp på mig med det där sprakande leendet.
“Tack snälla. Var varsam med honom.”
“Du måste börja läsa andra böcker än de där romantiska fantasy-historierna…” suckade Raven och gav mig en medlidsam blick. Scarlett försökte kväva sitt skrattanfall med sin chokladmuffins.
“Jag lovar att framföra budskapet med yttersta aktsamhet.” Jag lämnade sällskapet för att meddela Döden om att han får fortsätta sin existens som evig ungkarl ostört.
Åtminstone tills nästa kärleksförklaring.

Som förväntat tog Herrow det hela med jämnmod. Jag tror han uppskattar komplimanger och fina ord som vi alla men som han sa själv:
“Jag varken kan eller vill ersätta den kärlek en människa kan ge till en annan. Du har alltid min villkorslösa omtanke. Jag vill se dig lycklig, men min uppgift är att leda dig vid livets slut – och kärlek har inget slut.”

Romantisk klassiker

Young Adult Romantasy

HBTQ / Queer Young Adult Romantasy

Romantasy

HBTQ / Queer Romantasy

Dark Romantasy

HBTQ / Queer Dark Romantasy

Novell med Quinley & Herrow

“Sienna – en dödsdömd romans”Berättad av Quinley

Lämna ett svar Avbryt svar

“Sienna – en dödsdömd romans”
Berättad av Quinley