🏳️‍⚧️Rätten att vara du – även efter din död

Glad PRIDE alla regnbågsvänner och allierade!

Det här inlägget kommer fokusera på vilka rättigheter en transperson har till sitt valda namn och könsidentitet även efter sin död, men det kan kan vara minst lika vitkigt och informativt för dig som inte är trans att läsa.

En seglivad myt om transpersoner är att “alla” transpersoner vill påbörja hormonbehandling, genomgå könsbekräftande kirurgi och göra ett juridiskt könsbyte.
Så är inte fallet. En del behöver allt, en del ingetdera.

Något vi alla har gemensamt är att vi vill bli bemötta som den vi är – även efter vår död.

Din sanna identitet får leva vidare efter din död

Du har rätt att omnämnas, minnas och hedras med ditt valda namn och könsidentitet under begravningen, även om namn och kön skiljer sig från folkbokföringen.
Detsamma gäller för din dödsannons och gravsten.

I juridiska handlingar som dödsfallsintyg och bouppteckning kommer uppgifterna från folkbokföringen att användas.

Gör din önskan hörd

Berätta för dina anhöriga eller valda familj och dina vänner.
Skriv ner hur du vill bli omnämnd efter din död i ett dokument som exempelvis Vita Arkivet eller Livsarkivet. Det är kostnadsfritt och du kan när som helst uppdatera informationen.
Om du har skrivit ner dina önskningar på ett fysiskt dokument, kan du ge dina efterlevande varsin kopia och berätta var originalet finns.

När åsikter går isär

Det är inte alla som har anhöriga som förstår, accepterar och respekterar vem man är.
Om du har en komplicerad relation till dina närmaste så vill jag först börja med att beklaga den sorgen.

En liten tröst kan då vara att du själv kan välja vem som får huvudansvaret för att ordna din begravning. Viktigt att komma ihåg är att ditt val av person inte är juridiskt bindande och kan inte tvinga personen att ta på sig ansvaret.

Om du har en person i åtanke, som du vet vill ta hand om förberedelserna för din begravning, så kan du notera detta i Vita Arkivet. Om du inte vill använda Fonus tjänster (som Vita Arkivet) kan du prata med din närmaste begravningsbyrå om hur du går tillväga för att göra din önskan känd.

---

Jag är själv en bisexuell transperson, så det här ämnet ligger mig varmt om hjärtat.
Alla bör bli respekterade som den de är, både i livet och efter sin död.

Önskar er alla en härlig regnbågsmånad! 🏳️‍🌈

Novell med Quinley & Herrow

Vilka är Quinley och Herrow?
I Coffinfolk Café’s fristående noveller får du följa två minst sagt oväntade vänner: 
Quinley – Coffinfolk’s cafévärd. En ung kvinna som älskar livet lika mycket som hon älskar att utforska dödens kulturarv och att dela råd, information och insikter som kan hjälpa människor – vare sig de står inför sitt eget möte med Döden eller befinner sig i sorg.
Herrow – Döden i egen hög person. Han kanske ser skrämmande ut i sin kåpa, men bakom benranglet finns en vänlig själ som gärna samtalar över en kopp kaffe och delar med sig av erfarenheter från tidens alla hörn.

Du hittar en längre introduktion + en novell om deras första möte HÄR

“En regnbåge i mörkret”
Berättad av Quinley

Jag hade gärna dränkt caféet i regnbågar och hjärtan men min chef Harley övertygade mig om att en mer nedtonad hyllning till Pride-månaden ofta uppfattades som både mer genuin och inkluderande för alla, även de som inte deltog i evenemang eller festligheter.

Efter lite gnäll från min sida så fick jag ändå hålla med. Jag är en stolt allierad året om, precis som att Harley inte skyltar mer eller mindre med vare sig sin bisexualitet eller sin transidentitet beroende på vilken månad det är i kalendern.

Som genom en outtalad överenskommelse hade vi etablerat en inofficiell arbetsuniform den här månaden. Jag bar en t-shirt med texten “You Will Have To Go Through Me” med transflaggans vita, blå och rosa färger. Jag kanske ser harmlös ut men jag tolererar inte diskriminering på grund av vem man är eller vem man älskar. Punkt!
Harley hade en t-shirt med texten “You’re Safe With Me”, vissa dagar med regnbågsflaggan, andra med transflaggan. Den passade honom bra.

Idag när jag kom in till caféet hade Herrow lånat Harleys regnbågsfärgade tröja och budskapet landade helt klart annorlunda när det var Liemannen som stod bakom det.
När Harley flikade in att det fanns en viss risk för misstolkning av människor som skrämdes av döden så bytte Herrow snabbt om till sin kåpa igen.

“Hur jag än är klädd så kvarstår faktum att alla *är* trygga med mig.” deklarerade Herrow och satte sig på sin vanliga plats i en av sofforna.
“Vi tvivlar inte på det. Men du vet hur människor är…” Harley ryckte på axlarna och försvann in på sitt kontor.

När jag räckte över en kopp med svart kaffe till Liemannen passade jag på att fråga något jag funderat över de senaste dagarna.
“När en transperson dör och du kommer för att hämta dem, hur ser du dem då? Jag menar, ser du dem som de ser sig själva eller…?”
Det kändes som att mina ord var lika intrasslade som mina tankar, men som så ofta verkade Herrow förstå vad jag försökte säga.
“Jag ser människor i deras renaste, sannaste form. Jag möter alla varelser med samma respekt. Jag använder deras namn – om de har något.” Herrow skrockade till och tog en klunk från sin kaffekopp. “Oroa dig inte, min vän. Efter döden finns inga normer eller etiketter. Oavsett om man levde som cis, trans eller ickebinär så ser jag dig som ditt sanna jag.”
“Så man kan säga att du är en föredömlig allierad?”
“Ptja, ingen är väl så inkluderande som Döden?”